Inre smittskydd
Om olyckan skulle vara framme och en smittsam sjukdom förs in i besättningen är det bra att ha rutiner som förhindrar att smittan sprids vidare mellan de egna djuren. Precis som i det yttre smittskyddet bör dessa rutiner alltid tillämpas, inte bara efter att en smitta uppmärksammats - då kan det vara för sent.
Sjuka djur
Djur med symtom på sjukdom bör hållas i sjukbox och skötas separat. En sådan box kan utgöras av en egen inhägnad i samma stall som de övriga. Se till att inte lammen kan gå mellan sjukboxen och resten av stallet.
Stallhygien
Djurstallet ska hållas rent och djupströbädden brinna ordentligt, annars kan kalk behövas. Stallet ska tömmas och rengöras en gång per år, förslagsvis i samband med betessläpp.
>> Läs mer om stallhygien i separat avsnitt
Hantering av material som kan vara smittsamt
Djur som dött eller avlivats bör alltid hanteras som om de bär på smittsam sjukdom.
Om en tacka kastar bör alltid smittsam sjukdom misstänkas. Det kastade fostret, efterbörden och fostervätskan (och även halm och liknande som förorenats) ska avlägsnas från de övriga djuren så fort som möjligt och hanteras på samma sätt som kadaver. Sådant material ska aldrig kastas på gödselstacken. Tackan isoleras i sjukbox tills flytning upphört. Om fler än 3-5% av tackorna kastar - kontakta veterinär! Ta vara på kastade foster och efterbörd och skicka dem för obduktion. Om du inte har möjlighet att skicka samma dag ska materialet förvaras kylt (ej fryst) tills transport kan ske.
Flera av de smittämnen som kan orsaka kastning hos tackor kan spridas till människor. Gravida kvinnor bör inte hantera kastade foster/smittförande material i samband med kastning.
>> Läs om hantering av kadaver och liknande i annat avsnitt
Lammhälsa
Lamningsrutiner: De yngsta djuren är de som är mest känsliga för smittor och de som vanligen insjuknar även om de vuxna djuren är symtomfria. Se till att ha god hygien i samband med lamning, strö med ren halm i lamningsboxar inför lamningen. Om det är problem med djupströbädden kan den eventuellt behöva kalkas. Goda råmjölksrutiner är ett måste - lammen bör få i sig 2 dl råmjölk per kg kroppsvikt under det första levnadsdygnet.
Koccidier: Infektion med koccidieparasiter, koccidios, är den vanligaste orsaken till diarré hos lamm som är en till två månader gamla. Graden av symtom kan variera - i allvarliga fall kan koccidios leda till dödsfall, men det finns även koccidier som inte är sjukdomsframkallande. Koccidier sprids oftast i permanenta rastfållor, och smittspridning kan ske både på stall och på bete. Parasiten överlever länge i miljön.
En viktigt bidragande faktor vid uppkomsten av koccidios är det enskilda djurets känslighet - lamm som inte fått tillräcklig råmjölksgiva och/eller är stressade är de som oftast insjuknar. Smittan sprids lättare vid hög beläggningsgrad och i varm och fuktig miljö.
Förebyggande åtgärder mot koccidios är dels att stärka lammens motståndskraft, genom att de får tillräckligt med råmjölk och inte utsätts för stress, och dels att hålla lammens miljö torr, alternera rast-/betesfållor från år till år samt att ha bra rengöringsrutiner.
>> Läs mer om faktorer hos djuret som bidrar till uppkomsten av bland annat koccidios
>> Läs mer om rengöringsrutiner här.
Andra parasiter: Även andra parasiter orsakar problem hos lamm såväl som äldre djur. Stora leverflundran medför ofta allvarliga leverskador, som kan leda till döden. Även stora magmasken, Haemonchus, kan orsaka dödsfall hos lamm och äldre djur. För att komma till rätta med inälvsparasiter i en fårbesättning behövs ofta både en genomtänkt betesanvändning och strategisk avmaskning. Läs mer om parasiter på Fårhälsovårdens hemsida och kontakta veterinär för rådgivning.
Gasbrand: Ett annat smittämne som drabbar lammen - inte sällan i samband med betessläpp - är klostridiebakterien. Klostridier förekommer i den normala tarmfloran, och det är inte alla sorters klostridier som är sjukdomsalstrande. Under vissa förhållanden kan sjukdomsalstrande klostridier föröka sig i tarmen och orsakar då sjukdom ("gasbrand") som ofta märks i form av plötsliga dödsfall, ibland föregångna av kramper eller ostadighet. Hastigt foderbyte, som till exempel vid betessläpp på kraftigt vårbete, medför rubbning av tarmfloran och ökad risk för klostridietillväxt. Djur som äter mycket kan lättare drabbas, och ofta är det första tecknet på gasbrand att de största och finaste lammen hittas döda.
Huruvida spridning av sjukdomsalstrande klostridier förekommer mellan djur är inte helt klarlagt. Det anses dock att dessa bakterier normalt finns i tarmen hos de flesta djur. När flera sjukdomsfall uppträder samtidigt är det alltså troligast att djuren utsatts för samma foderomställning vid samma tidpunkt, snarare än att det rör sig om en typisk smittspridning.
Sammanhållna åldersgrupper
I större besättningar kan man minska risken för smittspridning mellan djuren genom att gruppera lamm efter ålder, dvs djur i samma ålder hålls samman hela tiden fram till slakt och man undviker att blanda djur från olika åldersgrupper. På så vis undviker man att de äldre djuren smittar ner de yngre, som är känsligare.
<< Tillbaka till föregående sida
|