Faktorer hos djuret
För att smittsam sjukdom ska uppstå behöver smittämne komma i kontakt med mottagliga djur.
Immunitet
Mottagligheten beror bland annat på om djuret har immunitet eller ej: Djur som genomgått en infektion med ett särskilt smittämne får så kallad naturlig immunitet mot detta smittämne, vilken kan kvarstå en kortare eller en längre tid. Immunitet kan också erhållas genom vaccination. Smågrisar som fått tillräckligt med råmjölk skyddas av moderns immunitet de första 3-7 levnadsveckorna, men detta skydd avtar gradvis. Grisar som inte fått tillräcklig råmjölksgiva under de första levnadstimmarna får inte sådant skydd av moderns immunitet. Otillräcklig råmjölksgiva innebär också ofta att grisen har fått i sig för lite näring, vilket ökar dess känslighet för infektioner ytterligare.
Stress ökar känsligheten
Ju känsligare ett djur är desto lägre är vanligen smittdosen som krävs för att djuret ska insjukna. Stress ökar djurens känslighet. Vanliga stressfaktorer är exempelvis extrema temperaturer, avvänjning, foderbyte eller förflyttning. Åldern är en viktig faktor: växande individer är i allmänhet känsligare än äldre.
Minska djurens mottaglighet
Genom god skötsel och rutiner som minimerar stress hos djur i alla åldrar, kan man stärka djurens motståndskraft mot sjukdomar. Även fodrets sammansättning och kvalitet kan påverka uppkomsten av vissa sjukdomar. Effekterna av smitta i besättningen kan därigenom dämpas.
I en del fall kan man behöva minska mottagligheten hos djuren genom vaccination. En vaccination ger dock enbart skydd mot enstaka, specifika smittämnen och bör alltid kombineras med goda rutiner för smittskydd och skötsel i övrigt.
Djuren spelar en viktig roll i smittspridningen
Djuren har förstås en avgörande roll i spridningen av smittämne. I ett infekterat djur kan mängden smittämne öka kraftigt och sedan utsöndras från djuret i exempelvis avföring, mjölk eller upphostningar. Därmed ökar den totala mängden smittämne och man talar om ett högre smittryck.
<< Tillbaka till föregående sida
.
|