Parasiter
I gruppen parasiter är variationen stor. Allt ifrån maskar och fästingar till encelliga organismer som koccider och babesia. Gemensamt för alla parasiter är att de under hela eller delar av sin livscykel lever av ett värddjur utan att ge något tillbaka - de parasiterar.
Ektoparasiter
Ektoparasiter är detsamma som utvärtes parasiter, som till exempel löss och skabb. Löss är blodsugande eller pälsätande, de lever alltså av hudavlagringar och hår, medan skabb livnär sig på kroppsvätskor i huden. Både löss och skabb har hela livscyklen på värddjuret.
Endoparasiter
Endoparasiter betyder invärtes parasiter, exempelvis inälvsmask, lungmask eller koccidier. Maskar lever i allmänhet endast delar av sin livscykel i värddjuret: deras ägg utsöndras via djurens gödsel och utvecklas till larver på betet, där de kan infektera nya djur i vilka de utvecklas till vuxna maskar. Vissa endoparasiter behöver två värddjur, en huvudvärd och en mellanvärd. Exempel på sådana är stora leverflundran (mellanvärd: snäckor, huvudvärd: ffa nöt och får) och neospora (mellanvärd: nöt, huvudvärd: hund).
Behandling av parasitangrepp och förebyggande åtgärder
Den grupp läkemedel som används mot parasiter kallas antiparasitära. Eftersom parasiter har stor förmåga att utveckla resistens är det viktigt att hålla användningen av sådana medel på en så låg nivå som möjligt, genom att arbeta förebyggande.
Vissa parasiter kan spridas mellan gårdar genom inköp av djur, exempelvis lungmask och stora leverflundran. Den stora leverflundran har än så länge begränsad utbredning i landet men när den väl har introducerats på betesmarken är den mycket svår att bli av med. Andra parasiter, framför allt de som orsakar diarré hos kalvar, är så vanliga i stallmiljön att det är ineffektivt att försöka förhindra att smittan förs in i besättningen. Den mest verksamma åtgärden mot sådan smitta är istället att hålla god stallhygien.
<< Tillbaka till föregående sida
|