Övriga smittvägar
Luftburen smittspridning
Många smittämnen kan spridas genom så kallad droppsmitta, till exempel när ett djur hostar och det stänker på andra djur samt inredning. Det finns även ett mindre antal smittämnen som är luftburna, det vill säga de kan sväva i luften och ibland till och med spridas med vinden över större avstånd. Till exempel kan viruset som orsakar mul- och klövsjuka spridas via luften.
Virus som orsakar luftvägsinfektioner kan ibland vara luftburna, men detta är oftast av ringa betydelse vid ett sjukdomsutbrott i jämförelse med den smittspridning som sker via människor och utrustning mm.
Vektorburen smittspridning
Vissa smittämnen behöver så kallade vektorer för sin utveckling och smittspridning. Vektorer är ofta insekter eller fästingar. Överföringen av smitta går till så att vektorn suger blod från ett infekterat djur och sedan biter ett mottagligt djur. I en del fall kan smittan till och med "ärvas" så att nya generationer av insekterna eller fästingarna har smittämnet i sig innan de sugit blod. Exempel på vektorburen smitta är betesfeber (anaplasmos) och schmallenberg.
De smittskyddsåtgärder som rekommenderas mot vektorburen smitta är de som ökar djurens motståndskraft. Detta kan ske genom vaccination mot ett specifikt smittämne och genom att man med god skötsel och utfodring stärker djurens allmänna motståndskraft. I områden där betesfeber är vanligt är utvärtes behandling med fästingprofylax en vanligt förekommande smittskyddsåtgärd, men motsvarande behandling mot svidknott har inte visat sig lika effektiv när det gäller att förebygga schmallenberg.
<< Tillbaka till föregående sida
|